swagjustinb

JUSTIN's POV

Jag satt på sängen i mitt hotellrum och zappade mellan kanalerna samtidigt som jag kände mig deppig över att jag precis förlorat efter en av de bästa röster jag nånsin haft som förband. Hon hade tydligt visat att hon inte skulle följa med under några omständigheter och jag har gett upp. Jag vet att Scooter skulle hitta ett nytt förband, men det kunde inte bli lika bra som Ariana. Hon hade bemött publiken med sådan glädje, sådan storm, kört på vad hon trodde och inte visat några tecken alls på orolighet. Hon var perfekt. Jag skakade av mig tankarna och reste på mig för att ta en dusch.

Duschen hjälpte mig att rensa tankarna och jag kände mig som ny igen. Jag blåste håret, satte på mig ett par mjukisbyxor och en keps innan jag lämnade badrummet för att mötas av en shock. Jag blinkade några gånger innan jag verkligen insåg att det lysande röda håret och bländande vit leendet och de bruna ögonen, allt det verkligen var framför mig. "Förlåt Justin för att jag inte gav det en chans" kom det ut ur hennes mun och jag kramade om henne i en välkomnande chest.

ARIANA's POV

"Varför kunde du inte vara med i mitt crew från början?" vi hade förflyttat oss till soffan med en varsin läsk och massa chips. Ingen av oss var så intresserade av filmen som visades på tv utan vi satt och pratade med varandra. Jag blev plötsligt nervös och visste inte hur mycket jag skulle berätta. Jag kom på mig själv med att tänka ut olika ursäkter i huvudet innan jag kom på att jag faktiskt var en del av justins crew nu, vi kommer att vara med varandra under en lång tid och då funkar det inte om jag ska hålla på och ljuga. "Jag är 16 år" Justin tittade oförstående på mig, "och?" han nickade åt mig att fortsätta. Jag började om i mitt berättade med en skakig röst, "Jag kom till LA av en anledning Justin. Jag bodde i Manhattan med min mamma och pappa, eller mest min pappa, mamma var bara hemma någon gång i månaden. Hon reser väldigt mycket med sitt jobb. Jag hade underbara vänner som jag lämnade bakom mig när jag reste hit." jag stoppade en stund för att ta några lugnande skakiga andetag. "Varför åkte du hit då?" Justin såg förvirrad men ändå förstående ut på något sätt.                                        
"Kom jag ska visa dig något." Jag drog med Justin in i badrummet och drog upp dimmern på högst så det var äckligt ljust där inne. Justin stod framför mig och blev lite förvånad när jag drog av mig tröjan framför hans ögon innan han drog efter andan. "Vem har gjort allt det här?" frågade han samtidigt som han löst drog sina fingrar över ärr och dunkna blåmärken på revbenen som sedan spred sig ut över ryggen. "Min pappa är ingen att lite på" sa jag tyst och kände hur tårarna var påväg. "Förstår du Justin, jag hade ingen jävla person som kunde skriva under de där papperna som Scooter hade." Tårarna brast ut och Justin drog mig in i sin famn och strök mig över min nakna rygg.                                                 
"Men, hur kan du följa med på touren då?" viskade han lugnt. Jag berättade för honom om mamma och han log milt mot mig när jag berättat klart. "Kom vi går och lägger oss, imorgon flyttar vi våra saker till bussarna och åker vidare till San Fransisco." Jag log mot honom innan jag gick för att byta om till sovkläder och gick och la mig.

kommentera vad ni tycker! jag har prao och konfa och dans och hästen, allt på en gång nu för tiden så det är svårt att hinna ikapp ed skrivandet ibland! förlåt!  pusss

ARIANA's POV

Jag hade strosat runt ett tag för att ta in allt som hänt de senaste dagarna, hur allt vart så bra och hur det sedan krossades, innan jag bestämde mig för att äta middag på ett trevligt litet ställe med inte så mycket folk på. Jag hade mina väskor bredvid mig där jag satt i en skinnsoffa och åt på min mat jag beställt. Justin hade försökt att få tag på mig men jag ignorerade hans samtal, jag kunde ändå inte följa med på turnén så det var ingen idé att jag ens lät honom försöka övertala mig. Efter det femte samtalet som jag ignorerat droppade det in ett sms från Justin istället.

"Snälla ring mig, jag måste få veta varför du inte följer med?" jag suckade och tryckte på den gröna luren samtidigt som jag satte mobilen mot örat.

"Varför inte?" var det första Justin sa och jag kunde inte gå miste om besvikelsen i hans röst. "Jag kan inte Justin, Jag måste ha målsmans godkännande, jag har ingen målsman som kan göra det godkännandet åt mig." han blev stum i luren och jag tog det som ett tillfälle i akt att lägga på. Jag la mobilen i ryggsäcken med ljudet avstängt för att slippa höra signal efter signal. Jag kände hur det sjönk ner bredvid mig i soffan och jag suckade tungt, kunde han inte bara inse att jag inte kunde följa med honom, det är jobbigt nog, som om han inte vet att jag verkligen vill följa med , men jag kan verkligen inte hur mycket jag än vill. Jag vände mitt huvud och fick en chock. Jag blev inte bemött av den personen jag trodde. Mina ögon vattnades och jag blev helt stum, vad gjorde hon här. Bredvid mig satt min mamma med en beskyddande are om mina axlar och en underlig blick.

"mamma" fick jag fram och hon drog in mig i hennes famn. "Jag har alltid vakat över dig gumman." jag frös till och släppte taget om henne. "Vad menar du?" fick jag fram och hon log snett mot mig och stök mig beskyddande över armen. " Ända sedan jag såg dig sitta på gatan i LA, när jag hörde din röst, jag visste att det var du, jag gick dit varje dag för att höra din röst. Jag vet varför du stack och jag ville inte förstöra din tid. Men en dag satt du inte på den där parkbänken längre, du var inte där när jag kom för att höra min dotter." mamma tittade plågsamt på mig och jag tittade ner i bordet för att undvika hennes blick. "Vad är det du behöver en målsman till?" sa hon efter en stunds tystnad.

När jag hade berättat hela historien för henne kastade hon sig i mina arma och  blev hur glad som helst. "Men gumman då, såklart du inte ska låta ett sådant tillfälle flyga förbi, ge mig den där Scooters nummer så ska du se att det fixar sig." Jag hade alltid trott att mamma aldrig funnits där för mig, att hon bara tänkte på sitt jobb. Men hon hade vakat över mig på sitt eget sätt och det kändes varmt inom mig att äntligen förstå att min mamma verkligen älskade mig. Jag gav mamma Scooters nummer och hon gick iväg för att få prata ifred.

"Du ska till Justins hotellrum, de stannar en natt till här i LA innan turnén fortsätter. Jag åker för att möta upp Scooter. Lycka till nu min älskade dotter." sa hon innan hon pussade mig på kinden, gav sig av och lämnade mig bakom sig. Jag tittade efter henne och när jag inte såg henne längre tog jag tag i mina saker och gick mede snabba trippande steg mot hotellet.


Chapter 14 ute nu, kommentera vad ni tycker :)

Det är nu det gäller, jag tittar nervöst runt om mig och tar in ett djupt andetag och jag känner enhand ta ett stadigt tag om min axel för att vända mig om. " Du är grym Ariana" med de orden från Scooter gick jag ut på den mörka scenen som långsamt tonades ljusare, skrik och ljus omringade mig och trängde in i mitt huvud. Jag skakade av mig all nervositet och tog bestämda steg till mitten av scenen och höjde micken till munnen. "hur mår ni LA?" skrek jag ut med skratt i rösten, ljuden runt om mig blev om möjligt ännu högre och jag skrattade till i mikrofonen innan jag började prata igen.                                              
"Jag heter Ariana Scott och det är en ära att stå på den här scenen idag, hoppas ni gillar det." med de orden hörde jag hur bakgrundsmusiken började och jag njöt av stunden på scenen. Det är detta jag alltid har drömt om, stå på en av de största scenerna av en anledning, jag hade blivit utvald av scooter och bara det var en ära.

Jag tackade publiken och gick in bakom scenen där jag blev bemött av kramar från alla håll och hur folk berömde mig för min röst.

"Lycka till" skrek jag efter Justin när han sprang ut mot scenen och det blev hysteriskt ute i arenan, jag stod bakom scenen och kunde inte slita blicken från Justin, det var en helt otrolig upplevelse. Efter jag stått där i ungefär en timme knackade någon på min axel och jag vände mig om och möttes av scooters varma leende. "Jag skulle behöva prata med dig, har du tid eller är du för uppslukad av lillgrabben där ute?" skämtade han till det,  jag skrattade mot honom och nickade. Jag följde efter Scooter till ett rum som såg ut som ett vardagsrum med tv och soffor. Jag satte mig ned i soffan mittemot honom och väntade nervöst på vad han skulle säga, jag kunde inte tyda hans ansikte vilket var lite skrämmande. "Vi vill verkligen ha kvar dig här i vårt crew, att du ska agera som ett förband åt Justin under hans turne." jag nickade, osäker på vart han ville komma. "så jag skulle behöva prata med någon av dina föräldrar eftersom du fortfarande inte har fyllt 18." nu var det kört, det var roligt, men det var once in a lifetime och jag får ta det som det är. Jag kände hur en tyngd sköljde sig över mina axar och jag kände mig deppigare än nånsin. fan. Jag kollade ner mot golvet och skakade löst på huvudet. "Är något fel?" hörde jag Scooter förvånade röst säga. "Jag är ledsen, jag kan inte, det är nog över för min del." sa jag och med de orden ställde jag mig upp och gick med bestämda steg ut från rummet vi satt i och in i logen. Jag bytte snabbt om innan jag skrev en lapp åt Justin som jag lämnade på ett litet bord vid soffan innan jag lämnade arenan bakom mig för att strosa ut på LA's gator lunkande tillbaka till hotellet. Det var inte alls långt och jag plockade snabbt ihop mina saker och gav mig iväg.

JUSTIN's POV:

Publiken var helt grym och jag kände hur svetten rann nerför nacken av all värme  från strålkastarna som lös upp hela scenen och jag hade dansat så värmen bara steg runt om mig. Med jämna mellanrum drog jag blicken mot backstage och såg Ariana stå som hypnotiserad och gungade med i musiken. Jag såg hur Scooter kom upp bakom henne och hur hon följde efter honom, han skulle berätta nyheten och jag kunde knappt vänta tills jag får höra hur hon reagerade.

Konserten var över och jag gick in till min loge med en gång för att hoppas få prata med Ariana. Det första jag såg när jag kom in i rummet var en rosa liten lapp som det var skrivet Justin på med gulliga bokstäver, jag vände genast lappen för att se vad som stod.

Jag vill tacka för den här underbara tiden på scenen ikväll.

Det var det bästa som nånsin hänt mig i mitt liv.

Jag hoppas att vi stöter på varandra snart igen.

Bästa önskningar , Ariana !

Längst ner på pappret under texten hade hon gjort ett sött litet hjärta och jag förstod inte vad hon menade med brevet, hon skulle ju följa med på turnén, vad hade gått snett? Det var väl det Scooter skulle berätta för henne. Jag la ner lappen i fickan och rusade ut till Scooter.

"Vart fan är Ariana?" frågade jag anklagande. "Hon gjorde ett val, jag kan inte tvinga någon." sa Scooter och höll upp händerna framför sig som för att försvara sig själv. Jag kände hur chocken inom mig gick över till besvikelse och jag gick genast in i min loge för att leta reda på min mobil. Hur kunde hon bara tacka nej sådär? Det korta meddelandet hon hade lämnar frustrerade mig bara ännu mer.

nu fick ni lite av Justins POV också :)
*Vad tyckte ni om de? vill ni ha mer ur Justins pov eller inte? 

Halva filmen hade nästan gått och jag satt som ett plåster på Justin, mitt hjärta dunkade och jag kände av rädslan för den här filmen i hela magen. "Hahah, är du okej Ariana?" sa Justin och tog sin ena arm om mig för att dra in mig mer i sin famn. "nej, vad tror du?" sa jag andfått och vände bort blicken från teven och tryckte händerna för öronen så jag inte skulle höra vad som hände.                                                   Efter nån minut tog Justin bort mina händer så jag var tvungen att lyssna. Precis då hörde jag hur min mobil började ringa och jag skrek rakt ut av rädsla vilket inte var så smart eftersom Justin slängde sig på golvet framför soffan för att få skydd och jag struntade helt i den läskiga musiken från teven och började skratta, jag höll mig för magen då jag börjat få kramp av allt skrattande. "hey, sluta skratta och svara på din mobil istället!" sa Justin irriterat och jag drog upp mobilen från bordet och svarade samtidigt som Justin pausade filmen. "Hej det är Ariana" sa jag och hade ingen aning om vem som ville mig något den här tiden. "Ariana! snälla säg vart du är! Jag klarar inte av att vara utan dig! snälla svara mig bara vart du är så åker jag med dig. Du ska inte gå igenom det här ensam och jag vill inte vara kvar här om inte du är här!" hörde jag Aimee säga desperat. fint. mitt sms räckte tydligen inte för att få henne att förstå. Jag kände hur det började tåras i ögonen och gjorde allt för att inte tårarna skulle rinna över.                                                                                                                                     "Du såg vad jag skrev Aimee, jag är ledsen. Men du kan inte veta vart jag är. Har pappa vart på dig?" det sista frågade jag och kände av oron i min egen röst, Justin la en beskyddande arm om mig och jag log milt mot honom. "Han har ringt mig hela tiden men jag blockade honom igår" sa hon tyst. "förlåt" var det enda som kom ur mig och där brast det, tårarna forsade ner för mina kinder och jag klarade inte av att prata mer med Aimee. "jag älskar dig, någon dag ses vi igen Aimee" sa jag och la på. Jag la tillbaka mobilen på bordet innan jag torkade bort mina tårar med baksidan av handen.                                     "Är du okej?" frågade Justin och jag kunde inte undgå att höra oron i hans röst. Det var alldeles tyst i hotellrummet, läskigt tyst så jag tryckte på play så filmen skulle fortsätta igen. Jag satt med fötterna upptryckta nära mig i soffan, aldrig att jag skulle våga ha de på golvet.

Vi tittade klart på filmerna, vi avslutade med komedin som var väldigt skönt att vi gjorde annars skulle jag nog aldrig våga flytta mig ifrån den här soffan. Justin fick dra mig ifrån soffan för att jag skulle flytta på mig. Jag gick efter honom hela tiden, rädd att han skulle försvinna av någon mystisk anledning eller att en demon skulle flyga in i honom och vilja mörda mig.

"Vad har du gjort med armen?" Justin tog ett hårt tag om min arm så jag inte skulle kunna dra undan den. Inne på badrummet var det ljust, så ljust att Justin såg tydliga ärr på min ena överarm.                 "Gjort illa mig" sa jag och lyckades ta mig ur hans grepp. Justin kollade skeptiskt på mig innan han tog upp sin tandborste för att borsta tänderna. Jag gjorde som han och började borsta tänderna jag med.

Jag gick in i mitt sovrum och insåg på en gång att det skulle bli en lång och hemsk natt. Det fanns en anledning till att jag aldrig såg på skräckfilmer. Jag tror att allt som händer i skräckfilmerna är fullt möjligt i 'verkligheten' också. Jag drog mitt täcke efter mig, gick med kudden under armen och tassade ljudlöst mot Justins sovrum. Det enda som hördes efter mig var täcket som släpades mot marken. När jag kom in till Justins rum log han mot mig där jag stod i dörröppningen. "Rädd?" var det enda han sa och jag nickade desperat. Han skrattade åt mig innan han satte sig upp och klappade på platsen bredvid sig som en chest att jag skulle lägga mig där. Jag gick villigt fram och la mig med mitt täcke över mig, innan jag visste ordet av det somnade jag tryggt.




VAD SNÄLL JAG ÄR! ett till chapter idag! kommentera för fler :D <3

"Varför sa du till Scooter att jag skulle sova här för?" sa jag anklagande när vi fått upp allt till Justins hotellrum, eller snarare svit. "För att jag inte ville att du skulle bo ensam." sa han och plutade med underläppen så jag började skratta. "Den där minen är så gullig" sa jag men tryckte händerna för munnen och slängde mig ner på knä när jag kom på vad jag hade sagt. inte så diskret men jag är en sån som brukar överdriva ganska mycket. Jag har alltid gjort det. "Den är nog ännu gulligare på dig." sa Justin flörtigt och drog upp mig från golvet så vi stod mittemot varandra och jag började skratta igen. Hela situationen var så pinsam. "Kan vi inte hyra några filmer?"  sa jag och tittade gulligt på Justin. "Självklart!" sa han och slog till mig löst på axeln, men tillräckligt hårt för att uppväcka smärtan i den. "Aouch" viskade jag mellan mina sammanbitna tänder och kollade bort så att Justin inte såg smärtan i mitt ansikte. "Oj förlåt, jag trodde det inte var så hårt, det var inte alls meningen. Förlåt Ariana!" sa Justin desperat och ångrande mot mig. "Ingen fara, lite öm bara" sa jag och kollade upp mot Justin med ett fake smile. "Kom vi hyr en film" sa jag för att han skulle glömma bort de som nyss hänt och gick för att sätta på mig mina kilklackar.

När vi kom tillbaka till hotellrummet hade vi hyrt två skräckfilmer insidious och paranormal activity 3, jag såg även till att få med en komedi eftersom skräckfilmer och jag inte direkt var bästa vänner. "Fegis" hade Justin sagt när jag bestämt la fram den i kassan. Vi köpte också massa chips och läsk som Justin började hälla upp i skålar. Jag tog ut två glas ur ett skåp som jag satte på vardagsrums bordet innan jag gick för att byta om till ett par svarta shorts och ett vitt linne.

"Vilken film ska vi börja med?" sa jag när vi kom tillbaka till vardagsrummet där Justin satt med filmerna framför sig. "Den här" sa han och viftade med insidious filmen framför sig. "Är du verkligen säker på att vi ska se en skräckfilm när du ska ha konsert imorgon?" sa jag tvekande i ett värdelöst försök att undvika just den filmen. Jag kände oron i magen över filmen och satte mig ner i soffan bredvid Justin som tog en klunk av sin coola innan han gick för att sätta på filmen.


Kommentera nu då! Då blir det ett till chapter idag!!!! PUSS på er xx

Jag satt med hela Justins crew och Justin förståss på en av de finaste restaurangerna i LA och kunde inte låta bli att le lite åt den tanken. Innan vi åkte hit så hade Justin satt på sig en lila munkjacka och ett par vanliga "Swag jeans" som han kallade det. Runt omkring oss var det ett sorl av röster, folk skrattade och pratade med varandra. Själv satt jag mest tyst och gjorde allt för att inte få ögonkontakt med någon. Scooter pratade mest om resten av Justins turné som han tydligen var ute på. Jag blev lite nyfiken och sneglade på Justin som blinkade med sitt högra öga mot mig. Jag började skratta och en sekund senare märkte jag att jag gjort ett misstag. Flera blickar vändes mot mig och Scooter som satt bredvid mig öppnade munnen för att bara prata med mig. "Ariana, Jag har en sak jag ska fråga dig senare." jag stelnade direkt till och kollade oroligt på Scooter vilket han märkte och skrattade lätt. "Ta det lugnt, inget farligt, en rolig sak. Hoppas jag i alla fall!" sa han och jag kunde slappna av igen. Jag tog en sista klunk av min coola innan alla började resa sig från bordet, jag följde de andras exempel och ställde mig upp jag med. Jag gick bredvid Justin ut genom dörrarna där vi stod och väntade på de andra. "Vad tycker du om mitt crew?" sa han och log brett, "de är väldigt trevliga" sa jag och log brett tillbaka.

"Ariana, jag och Justin har pratat och han övertalade mig faktiskt att låta dig sova i Justins hotellrum så du slipper betala ditt eget. Jag accepterar inte ett nej så vi tre åker direkt till ditt hotell nu för att packa ihop." sa Scooter och pekade på mig Justin och sig själv när han sa "vi tre".                                                "Jag vet inte... jag vill betala mitt eget rum, det går bra som det är. Det är ju bara en natt." sa jag och Justin himlade med ögonen. "Kom bara" sa han och drog mig i armen och vi hoppade in i en svart Range Rover. Scooter körde och jag satt ensam i baksätet eftersom Justin hade satt sig fram.                         Helt plötsligt tvärnitade Scooter, jag kastades fram och kände hur bältet brände till mot axeln.  "Jävla idiotförare!" skrek han. Jag svalde lusten att skrika rätt ut av obehag, tryckte istället handen mot min axel som ännu inte läkt ordentligt och log ett fakeat leende ifall någon skulle kolla bak. "Förlåt för det! gick det bra?" sa Scooter oroligt, "det gick bra." sa jag tyst och kämpade emot smärtan jag hade i axeln.  "Är du säker?" sa Justin som vänt sig om efter att ha hört tvekandet i min röst. "Ja" sa jag kort och kollade ut till vänster genom fönsterrutan.

"Justin, hjälp henne med sina saker, jag väntar här i bilen." sa Scooter, jag öppnade dörren och började gå mot ingången. Jag kände hur Justin slöt upp vid min sida men sa inget om det lite halvt skrotiga hotellet. Jag gick raka vägen till mitt rum och in i badrummet. "Behöver du hjälp med att packa någonting?" hörde jag Justin säga från den lilla hallen. "Nej jag ska bara packa ner det här från badrummet , allt annat är redan i resväskan under sängen." sa jag lugnt och några sekunder senare hörde jag det skrapande ljudet från resväskan mot golvet. Jag gick till Justin och slängde ner allt i resväskan och stängde sedan igen den. Jag skulle precis dra upp den från golvet men Justin hann före. "Jag tar den" sa han bara och jag insåg direkt att det inte var någon idé att tjata emot så jag gav honom nöjet att dra resväskan. Själv stoppade jag ner laptopen i sitt fodral, behöll den i min famn och slängde ryggsäcken över min friska vänstra axel innan jag tog gitarren i handen. "Det var allt antar jag" sa jag och dubbelkollade med blicken över rummet. "let's go" jag skrattade åt Justins barnsliga röst och gick ner till receptionen för att lämna nyckelkortet. Jag orkade inte ha kvar det, kunde lika gärna boka ett nytt rum sen när Justin och hans crew hade åkt.

Gulligt av mig att skriva chapter 10 va? ;) haha nämen! förlåt , har haft huvudvärk i över en vecka och ska till doktorn pga av det plus att jag alltid får headrush och är yr mm. är aprädd, men hoppas det inte är ngt allvarligt! wish me luck! PUSS!

"Ariana, om du vill kan du följa med mig och mitt crew på middag ikväll?" sa Justin när Pattie och Scooter hade gått. "Du behöver inte byta om, det du har på dig är perfekt!" sa han och jag nickade, "Ja tack" sa jag och vi reste oss för att åka iväg till Justins hotell.

"Om du ändå kan bo här i LA varför stannar du då på hotell?" frågade jag Justin när vi satt i bilen, han ryckte på axlarna. "Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning, Scooters idé" Han sa 'Scooter' som om de skulle förklara allt så jag frågade inte mer om det.

"Jag kan vänta här i lobbyn om du vill" sa jag och Justin skakade på huvudet och skrattade, "Haha, var inte löjlig, följ med mig upp" sa han och jag följde villigt med honom till hissen. När hissdörrarna öppnades hördes en melodi, hissmusik, trevligt. Justin klickade på översta våningen, såklart, skulle jag väntat mig något annat av en superstjärna? Jag var väldigt ivrig över att få följa med Justins crew på middag. Det var ganska skönt också att de erbjöd mig att följa med eftersom jag inte har haft tid att samla ihop pengar till mat idag.

"Så varför sjöng du på gatan?" sa Justin mjukt och kollade mig i ögonen när vi åkte upp i hissen.          "Jag tjänade pengar till mat" sa jag tyst och hoppades på att Justin inte skulle höra men självklart gjorde han det. "Va? really? åh, det visste jag inte" sa Justin medlidsamt, "nej, varför skulle du annars ha frågat?" sa jag lite ironiskt och han skrattade. "men varför? Bor du här i LA?" Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade. " Nej, jag bor i Manhattan,  just nu bor jag här på ett hotell men har inga pengar kvar." sa jag och ryckte på axlarna åt honom. "Åh, jag är säker på att mitt crew kan fixa ett rum åt dig" sa han medlidsamt men jag skakade på huvudet. "Nej det behövs inte, det funkar ganska bra just nu" sa jag och han nickade osäkert och hissdörrarna öppnades. Precis framför hissdörrarna var en stor dörr och jag kände själv hur jag tappade hakan. Bakgrundsmusiken från hissen hördes fortfarande när vi gick ut, Justin tog fram ett kort ur fickan och touchade den mot handtaket. Ett klickljud hördes och dörren gick upp. Justin gick raka vägen till badrummet och jag blev stående stirrandes i dörren. "Wow" sa jag tyst för mig själv innan jag ruskade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten. Mitt rum var inget jämfört med det här, jag gissar att hela mitt hotellrum sammanlagt var lika stort som hans badrum. Jag gick och satte mig i en av de skinnklädda sofforna och satte på teven.

Efter 20 minuter öppnades badrumsdörren och automatiskt drog jag blicken åt det hållet vilket jag inte skulle ha gjort. Jag vände genast tillbaka ansiktet mot teven och begravde det i mina händer. Det pinsammaste var att Justin troligtvis sett alltihop eftersom jag kunde höra hans skratt.                                 Det enda han hade haft på sig var en vit handuk som han satt löst vid midjan. "Gå bara och byt om!" sa jag till honom när jag fortfarande hörde hans skratt. Jag vågade inte kolla upp igen förrän jag hörde hur en dörr slogs igen.

Förlåt för att jag inte har gett er något chapter på sjukt lång tid! Kände mig särför tvungen att skriva ihop ett jättesnabbt!! FÖRLÅT igen! kommer förhoppningsvis ett till chapteer senare ikväll!! xx
EMY

Jag satt ensam längst fram i publiken och kollade på Justin när han hade sitt soundcheck, jag lyssnade och njöt av hans ljuvliga röst som var så mjuk och så sjukt bra. Jag nynnade med lite till hans musik och kollade på honom lite till innan jag kollade ner i mina papper jag fått av Scooter. Jag skulle sjunga Rolling in the deep, grenade , so sick och några fler.
Scooter och jag hade tidigare idag, gått  igenom vilka låtar jag var säkrast på och det var de låtarna som stod på pappret och som jag skulle sjunga. Jag började sjunga låtarna för mig själv om och om igen innan jag kände en hand på min axel och jag hoppade till. "Din tur tjejen, och förresten... Din röst är amasing" sa Justin och log mot mig. Jag rodnade lite innan jag gick iväg backstage där jag fick en mikrofon och lite info om hur det funkade med ljus och sånt. Jag gick upp på scenen och började sjunga när musiken satts igång.
Det var en helt obeskrivlig känsla att få höra sig själv och titta ut över hela arenan som skulle vara fullsatt imorgon. Jag log och hade så kul under hela tiden och allt gick rätt till med musik och ljuset. När jag gick av scenen möttes jag av Justin som kramade om mig.
"Du är awesome Ariana" sa han glatt och jag kände lyckan inombords. Det betydde så mycket för mig att självaste Justin Bieber står framför mig och säger hur bra jag är på att sjunga. "Tack" sa jag och kände hur det hettade till lite om kinderna, jag var inte den bästa på att ta kritik. "Hey, rodna inte" sa han och skrattade lätt, han tog min hand och vi gick iväg till några soffor där Scooter och någon kvinna satt.
"Det här är min mamma Pattie, mamma det här är Ariana." sa Justin och jag skakade hand med Pattie.
"Jag ser att ni två kommer bra överens, bra" sa Scooter och log. "Jag hörde din soundcheck och din röst är helt underbar" sa Pattie och log mot mig. Gosh kan inte alla sluta säga så jag kan inte ta mer snart. "Åh, tack" sa jag bara och satte mig ner i andra soffan bredvid Justin. "Hur har du lärt dig att sjunga sådär?" sa hon sedan,    
"Jag har lärt mig själv anar jag." sa jag och log lite prövande mot Pattie som såg lite förvånad ut.            
"Jag hittade henne när hon satt på en parkbänk här i La, hon sjöng och spelade på sin gitarr." sa Scooter stolt och jag kände hur jag började rodna igen, det var så pinsamt. Jag försökte gömma ansiktet i mina händer men Justin tog bort dom hela tiden, jag blev lite irriterad men sa inget. "Really! vilken tur vi hade " sa Pattie och skrattade. "Åh, turen är på min sida" sa jag och hon log mot mig. Jag hade en bra känsla i magen om att Pattie gillade mig vilket kändes rättskönt.

Kände mig tvungen att lägga upp ett nytt chapter så skrev ihop det jättesnabbt och hoppas att ni gillar det!!!! PUSS !

Det verkade som om Scooter visste mer om vad jag skulle göra egentligen , såklart. Han visade mig hur allt skulle gå till och att jag skulle agera som förband till en person som skulle uppträda här imorgon. Jag gick ut på scenen och bara snurrade runt och skrattade av lycka. Jag avbröts av ett skratt och jag stannade på en gång och vände mig sakta om för att se vem det var. När jag såg vem det var tappade jag nästan hakan men kom på mig på en gång, rätade på mig och log.

"Hey, jag är Justin. Du måste vara Ariana" sa ingen mindre än Justin Bieber! Han kunde mitt namn och jag hade inte ens träffat honom innan. Jag var ingen Belieber eller så, men alla vet väl vem Justin Bieber är.  "Hej, ja, det är jag" sa jag och log gulligt mot honom. Min mage pirrade lite och jag kollade ner i marken. "Då kommer du att uppträda med mig imorgon" sa han och gick fram mot mig och kramade om mig som var helt oförbredd på kramen. Vi stod på scenen och det var bara vi två i arenan. Alla personerna var backstage förutom jag och Justin.

"Scooter sa till mig att han hittade dig spelandes på gatan igår?" sa Justin, usch det lät som om jag var hemlös eller något men jag var glad att Scooter hade pratat med Justin om mig.

"Hah , det låter så fel, men ja typ" sa jag och han såg lite förvånad ut innan han log igen och satte sig vid scenkanten. Jag följde hans råd och satte mig bredvid honom så att som jag lät benen dingla över kanten.

"Jag sjöng och spelade på min gitarr och sen slutade jag spela en stund och Scooter stod bakom mig." sa jag och kollade ner på mina skor. Det skulle vara pinsamt att berätta att jag spelade för att få ihop pengar, så jag hoppade över den infon.

"Det var bra att han hittade dig, Annars hade vi aldrig träffats " sa han och det hördes på på hans röst att han log. Jag kände av pirret i magen när han sa det, jag kollade upp från golvet och log tillbaka mot honom.

Mer hann vi inte prata innan Scooter avbröt oss. "Okey lovebirds! kom igen, det är soundcheck för imorgon."  Justin sprang mot Scooter och låtsades boxa ner honom för det han sa och jag följde efter dom backstage.

Okej,, chapter 7 ute! låt mig se lite kommentarer här va! Första mötet med Justin ! :P awesome! xx

Jag vaknade av ett irriterande tjutande från min mobil, det var alarmet som jag ställde in igår vilket betyder att klockan är halv 9 på morgonen. Jag stönade högt och satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Jag gick till badrummet och borstade tänderna, det värsta jag vet är äcklig morgon andedräkt. Det var lite skrämmande att jag hade gjort mig så hemmastadd här. Eftersom att jag aldrig bott någon annan stans än på det här hotellet här i Los Angeles så kändes det som mitt hem. Dock så var det inte så stort, ett av de minsta rummet på hotellet som bara bestod av ett sovrum som hela sängen nästan tog upp, en hall som satt ihop med sovrummet och ett  litet badrum, men det funkade bra ändå.

Jag klädde på mig ett grått linne, en rosa gullig tyllkjol och massa accessoarer och borstade igenom håret och lät det hänga över axlarna som det var innan. Jag var glad att blåmärket på axeln inte syntes längre, när det var som värst kunde jag verkligen inte ha linne på mig, det var alldeles för tydligt. Jag tog upp min mobil och gick vant ner till hotellfrukosten.

Jag hade precis borstat tänderna efter frukosten när min mobil plingade till, jag tog upp den och kollade vem det var ifrån , Scooter Braun.

"Jag är utanför om 10 minuter, en svart Range Rover!"

Jag struntade i att svara och istället satte jag på mig skorna och gick ner för att sätta mig i lobbyn. I receptionen satt samma tant som satt där när jag kom hit för första början. Hon log milt mot mig när hon såg att jag kollade mot henne och jag log tillbaka. Fem minuter senare gick jag ut och precis då körde det in en svart Range Rover en liten bit bort. Jag började gå mot bilen och såg att Scooter hoppade ut och kollade efter mig. När jag kommit närmare såg han mig och jag vinkade lätt mot honom.

"God morgon, hoppa in" sa han och jag hoppade in i passagerarsätet.

"så, ska ske det bli roligt?" frågade han och jag nickade samtidigt som jag kollade ut över LA. Det var väldigt vackert här. Vi satt tysta ett tag innan Scooter bröt tystnaden.

"Så, du är väl inte härifrån va? vart är du ifrån?" frågade han och jag log lite.

"Jag är från Manhattan men reste hit för två veckor sen." sa jag och han nickade lite för sig själv.

"Är du här ensam eller är du med en kompis eller nått?" han svängde upp vid något som liknade en bakväg in till den stora arenan.

"Nej, jag är här ensam. Det är väl lite ensamt ibland men det funkar!" svarade jag samtidigt som jag öppnade dörren och hoppade ut. När vi kom in i arenan följde jag bara efter Scooter som en liten hundvalp. Han hälsade på alla och stannade ibland för att prata och presentera mig för någon.  Efter ungefär en halvtimmes av fixande med andra saker visade Scooter mig ini i ett rum med massa kläder hängandes på en ställning längs väggen framför mig och två personer stod och diskuterade om kläderna. "Ariana, det här är Ryan Good och Stacey Mclover, de kommer att vara dina stylister nu." sa han och jag möttes av två leenden. Jag skakade hand med båda innan de började diskutera kläderna med mig.

"Vi båda håller med om att du borde ha på dig en klänning, skulle du känna dig bekväm i det?" sa Ryan och jag nickade mot båda två. Stacey tog fram en gullig klänning, toppen var rosa och kjolen var röd. Jag kände hur uppspelt jag var över det här, det var nästan helt otroligt. I går satt jag på en parkbänk med min gitarr och idag står jag och provar kläder som en kändis, så coolt!

"Testa den här, den kommer att bli så cool till ditt hår" sa Stacey och log innan hon puttade in mig bakom ett skynke där jag bytte om till klänningen. Jag stod och beundrade mig själv i en spegel som fanns bakom skynket innan jag slutligen visade upp mig för Ryan och Stacey som båda gjorde tummen upp.

"Det där är klänningen, tycker du inte de?" sa Stacey och jag skrattade innan jag svarade.

"Ja, den är väldigt söt." det bubblade i magen av förväntan över det här, klänningen satt perfekt och den var verkligen hur gullig som helst.

"Borde jag ta av mig den nu?" frågade jag tveksamt och Stacey nickade samtidigt som hon sa.

"Ja, du kan ge den till mig när du tagit av den."

Jag gick åter igen in bakom skynket och drog av mig klänningen, jag tog på mig mina vanliga kläder igen och gav Stacey klänningen som stoppade in den i ett svart fodral innan hon hängde den på en enskild ställning. Vi satte oss i en liten soffgrupp som var i ett hörn av rummet och pratade i kanske en timme innan Scooter kom in och frågade om jag kunde följa med honom och självklart kunde jag det, jag skulle inte direkt sagt nej. Allt kändes så overkligt att jag inte ens tänkt på vad jag skulle framföra för låt eller hur det skulle gå till.

Nu var jag faktiskt snäll o laddade upp chapter 6 även fast jag inte hade fått så många kommentarer jag sa :P såå KOMMENTERA !! :) EMY

När jag kom fram till hotellet bestämde jag mig för att ta en välbehövd dusch. Jag tog med mig matchande rosa underkläder in till badrummet och hoppade in i duschen. När jag duschat klart satte jag upp håret i en turban och startade min dator. Jag hade inte ens startat den under de två veckor jag har vart här så det kändes väldigt befriande. Det första jag gjorde var att gå in på facebook, jag hade inte ens vart inne på facebook med min iphone, rädd för vad alla hade skrivit.                            Jag hade fått många oroliga mail och 50 nya händelser. De flesta händelser var från Aimee som hade kommenterat och skrivit i loggen minst 1000 gånger kändes det som. Jag valde att inte svara på några frågor alls eftersom jag vet att pappa brukar kolla upp mig genom facebook och jag vill inte ta några risker nu när allt går så bra här. Los Angeles var verkligen staden för mig kändes det som, som om jag aldrig skulle tillbaka till Manhattan. Jag ska stanna här i LA och tillslut kanske till och med köpa en egen lägenhet. Jag log åt tanken, ingen mer pappa. Jag skrattade för mig själv och fortsatte sedan hålla på med datorn i en timme till. Jag kollade runt på twitter också, jag kände inte för att logga in på skype nu, bara massa jobbiga frågor så jag hoppade över det och stängde av datorn istället.       Det har verkligen vart en enormt bra dag, första riktiga måltiden på två veckor plus att jag ska få uppträda i någon arena här i LA. Det har alltid vart min dröm. Mitt i allt tänkande plingade min mobil och jag höll andan medan jag sträckte mig efter telefonen. Det hade blivit en reflex sen samtalet från pappa. Jag andades ut när jag såg att det stod "Scooter Braun" på skärmen. Jag blev genast ivrig istället och öppnade sms:et.

"Hej Ariana, Jag hoppas du är ledig imorgon för du ska prova ut kläder till ditt uppträdande //Scooter"

Jag blev genast ivrig och knappade snabbt in ett svar.

"Ja, jag är ledig hela dan! vilken tid? /Ariana" skrev jag och satt tålmodigt med mobilen framför mig i väntan på svar. Det var helt tyst i hotellrummet tills min mobil plingade till igen.

"Jag hämtar upp dig 10am, vart bor du?"

"perfekt! jag är på 'solty hotel' " skrev jag snabbt tillbaka innan jag la ifrån mig telefonen och gick in i badrummet för att ta bort handduken från håret och satte i mousse och silkesdroppar innan jag kammade igenom håret och gick och la mig i den inbjudande sängen.

Jag somnade med ett leende på läpparna. Imorgon skulle bli perfekt!

Chapter fem ute! FÖR ETT TILL CHAPTER VILL JAG HA MINST 3 KOMMENTARER!

Jag har nu vart här i två veckor, dagarna gick och alla såg likadana ut. Jag vaknade på morgonen, gick till hotellfrukosten, sedan tog jag med min gitarr ut och spelade på den samtidigt som jag sjöng. Där kunde jag sitta i några timmar tills jag fått ihop pengar till mat och för att betala några extra dagar på hotellet jag bodde på. Pappa hade inte ringt mig eller ens sms:at sen samtalet han skrek åt mig, vilket var skönt men ändå lite oroväckande. Jag vet att han inte har gett upp om att hitta mig, inte ännu. Och här sitter jag på gatan och spelar och sjunger bland glada människor. Ingen här vet om varför jag egentligen sitter här varenda dag. Inte en enda person, och det har funkat väldigt bra hittills.

Jag hade precis kommit fram till den nu alltför välbekanta parkbänken och satte mig ner, det var lite kyligare idag än någon av de andra dagarna så det var inte lika mycket folk ute på gatorna. Jag slängde mitt röda hår bakom axeln och tog fram gitarren. Efter tre timmar hade jag fått ihop pengar, men inte mycket, det skulle knappt räcka till en liten smörgås på Subway. Jag suckade och tog en liten paus då jag bara satt där och kollade ut över gatorna.

"Hey, varför slutade du?" hörde jag en mansröst bakom mig. Jag stelnade till och vände mig sakta om till där jag hade hört rösten ifrån. Jag blundade och öppnade sakta ögonen rädd över vad jag skulle få se. Jag kände hur stenen lättade från bröstet och jag pustade ut. Mannen som hade pratat med mig la ner väldigt mycket pengar i mitt gitarrfodral, mer än vad jag redan hade där i innan han öppnade munnen för att prata igen.
"Så, varför slutade du?" sa han. "Jag vet inte." var det enda jag fick fram. 
Mannen sträckte fram sin hand mot mig. "Jag är Scott Braun men du kan kalla mig Scooter, och du är?" jag log lite åt hans namn, det var faktiskt lite komiskt att hans förnamn var mitt efternamn.
"Åh, jag heter Ariana Scott" sa jag och han började också att le när han hörde mitt efternamn. "Ditt efternamn är riktigt snyggt." sa han och jag skrattade lite. Han satte sig ner bredvid mig på parkbänken och knäppte ihop sina händer som han lutade mot ena sitt lår.

"Du är väldigt talangfull för att vara så ung" sa han och jag tackade honom lite blygt. innan han fortsatte. 
"Jag försöker komma på vad du gör här på gatan istället för att sjunga i en stor arena?" sa han och kollade på mig. "Mitt liv är väldigt.... komplicerat" sa jag och han tittade undrande på mig.      
 "Jag har ett litet erbjudande åt dig, om du vill såklart. " sa han och jag nickade åt honom för att uppmana honom till att fortsätta.
"Jag letar efter någon som kan göra ett uppträdande i en stor arena, inte så långt härifrån. Jag vet att du skulle passa perfekt, du får förstås väl betalt."
jag tittade på honom som om han menade allvar och nickade ivrigt. Han bjöd mig på middag så vi kunde prata mer om det och han fick mitt mobilnummer och jag hans ifall det var något.

Jag traskade på väg hem till hotellet med min gitarr i vänstra handen och ett flin på läpparna. Det jag alltid hade velat var att stå på en scen, men jag har aldrig fått chansen på grund av min pappa som är som han är. Den här dagen var verkligen speciell och den ska jag komma ihåg.

Fjärde kapitlet uppe!! Jag vill ha kommentarer för at lägga ut femman!! <3

Min första dag i LA och jag är nästan helt pank, det här började ju bra. Jag gick ut från hotellet och möttes av solens strålar som stack till i ögonen. Jag hörde musik såg hur en tjock gubbe med trasiga kläder satt på andra sidan gatan med sitt dragspel och fodralet till dragspelet framför sig för att man skulle lägga ner lite pengar åt honom. Jag fick precis världens grymmaste idé och sprang tillbaka in till hotellet och till mitt rum. Jag tog snabbt upp min gitarr från golvet och kände att det här kanske skulle bli en lyckad dag ändå.

Jag behövde inte gå så långt för att komma till själva city, jag satte mig på en parkbänk vid en liten fontän och började spela på gitarren och sjunga. Jag satt där och sjöng i flera timmar och det hade verkligen blivit en folksamling runt mig nu. Folk klappade händer och hela tiden slank det ner mer pengar i gitarrfodralet som låg framför mig.

 
(tänk annan bakgrund)

Klockan började närma sig 5 på eftermiddagen och jag kände hur hungern tog över. Jag tackade alla som fortfarande stod kvar och jag fick komplimanger av små barn som skrattade och lekte. Jag packade ihop min gitarr och satte pengarna i ett av facken i gitarrfodralet innan jag gick iväg till närmaste Subway.  Jag hade precis ätit färdigt min macka när jag kände hur det vibrerade i fickan. Jag tog upp min iphone och såg att jag fått ett sms från Aimee. Aimee har vart min bästa kompis sen jag började skolan och jag kände ett stygn av skuld när jag läste hennes sms. Hon hade ingen aning om vart jag var eller vad jag gjorde nu. Och det var så jag ville ha det. Hon fick inte veta något ifall min pappa skulle fråga ut henne slapp hon ljuga, eller så slapp det slinka ut ur hennes mun i ren rädsla vart jag var. Jag skickade snabbt ett sms tillbaka.                                                                                         
"Jag är ledsen. Det är bäst om du inte vet vart jag är. Både för dig och mig. Men glöm aldrig, jag älskar dig . /Ariana xx"

Det tredje kapitlet uppe! några kommentarer för ett till kapitel :)) xx
Förresten så kan ni följa bloggen på bloglovin nu! kolla till vänster och följ! SNÄLLA <3

Jag tog första steget ut från LAX som flygplatsen i Los Angeles heter, ut mot en ny verklighet, ut mot mitt nya liv. Så fort jag kom ut kände jag hur värme slogs emot mig. Folk rusade åt olika håll, vissa stod och kramade om varandra som om de inte träffats på evigheter. Jag kände mig ensam , väldigt ensam jag hade ingen, alla runt om mig skrattade, pratade med vänner och familj, jag var mitt i allt. Det här kanske skulle bli jobbigare än vad jag trodde.

Jag drog min väska efter mig och gick runt på Los Angeles gator i hopp om att hitta ett relativt billigt hotell, i alla fall något billigt rum att stanna på några nätter framöver. Det hade blivit väldigt tyst runt om mig och det enda som hördes var hjulen som rullade mot den ojämna asfalten. Solen hade börjat gå ner, det blev mörkare och mörkare runt om mig och jag kände en lätt vindpust komma mot mig som fick mig att rysa till. Lite längre fram såg jag en svagt lysande skylt som det stod hotel på. Jag skyndade på mina steg och tillslut stod jag framför ett par glasdörrar som automatiskt öppnades när jag kom närmare. Försiktigt klev jag in i lobbyn och möttes av ett varmt leende, en gammal dam stod vid receptionen och nickade välkomnande mot mig.

"Hur kan jag hjälpa till?" sa hon vänligt med en knarrande bas i rösten , som om hon var en gammal rökare. "Jag ska stanna här i några dagar, bara jag, så en person." sa jag och hon tog blicken från mig till datorn och knappade in lite saker innan hennes blick mötte min igen.

"Hur många dagar stannar du?" jag kände en klump i magen när hon sa det, jag ville inte stanna här mer än nödvändigt. "jag tror... fyra kanske ?" sa jag tveksamt och hon nickade. Jag gav henne pengar för det de kostade och jag fick ett kort som var nyckeln till mitt rum. Kortet var svart och det stod no.28 på det vilket var mitt rumsnummer.

Så fort jag kom innanför dörrarna slängde jag mig i sängen utan att ens bry mig om att byta om eller att packa upp min väska.

Jag vaknade av ett irriterande plingande ljud som vägrade sluta. Efter ett tag insåg jag att det var min mobil och fick lite panik, vem kan det vara? Jag slängde mig mot min ryggsäck och drog upp min vita iphone, utan att kolla på vem det var som ringde svarade jag så snabbt som möjligt vilket jag inte skulle ha gjort.

"ARIANA,VART ÄR DU? JAG HAR FÖRSÖKT FÅ TAG PÅ DIG I TIMMAR! DU KOMMER HEM NU OMEDELBART UNGA DAM! OCH DU VILL INTE ENS TÄNKA PÅ HUR MYCKET STRYK DU KOMMER FÅ NÄR DU KOMMER HEM!" han hade rätt jag ville inte ens tänka på hur mycket styr jag skulle få, jag skulle få så mycket stryk att jag inte kunde visa mig i dagsljus på månader utan att folk skulle börja viska om mig. "Du hittar mig aldrig" var det enda jag sa,  tog ett snabbt beslut genom att klicka honom och sedan blockera honom från att ringa mig igen. Han kommer säkert hitta på något annat sätt att få tag på mitt nummer men det räcker i alla fall för stunden. Jag kollade på klockan som visade 8.00am. Jag bestämde mig för att göra ordning mig och sen gå mot hotellfrukosten som inte var så lockande egentligen men min mage kurrade hjälplöst efter mat och jag hade inte pengar till annat.

Andra kapitlet uppe! kommentera för ett till idag! jag ser ju statistiken så någon kan väl kommentera!? PUSS xx

Jag strök min vänstra hand över min högra axel, det ömmade fortfarande men inte lika farligt som för några dagar sen. Blåmärket syntes tydligt och var nog inte de enda som syntes på min kropp.  Jag inspekterade mig själv i helfigursspegeln på mitt rum. jag hade på mig matchande lila underkläder och min kropp var solbrun. Men här och var på den solbruna kroppen såg man tydliga blåmärken och blödande sår som snart skulle läka ihop och bli ett litet ärr som bara syntes om man kollade riktigt nära. Tankarna som jag haft i mitt huvud de senaste dagarna flög omkring i mitt huvud och det var svårt att tänka på annat. Jag drog fram min resväska under sängen och började slänga ner de allra nödvändigaste. De gällde att vara snabb och hinna ge mig iväg innan pappa skulle komma hem från jobbet. Jag ville inte ens tänka på vad som skulle hända om han såg vad jag höll på med. Jag slängde ner några outfits som jag gillade och alla mina favoritskor, det slank även ner några klänningar och klackskor bland vardagskläderna. Jag ställde mig upp och tittade runt i rummet. Tapeterna hade jag inte bytt sen vi flyttade hit för fem år sen och det rosa blommönstret satt fortfarande där och på vissa ställen var det lite avrivet. Jag packade ner lite pengar, mitt pass och mobil i en ryggsäck. Jag klädde på mig ett par jeans, ett grått linne och min favorittjocktröja. Jag satte upp en rosett i mitt redan lockiga hår sen gårdagen.  Jag suckade tungt och kände hur jag fick ett litet leende på läpparna vilket jag inte har haft på länge, nu bär det av och ingen eller inget kan stoppa mig. Min blick fastnade på min rosa laptop som jag genast packade in i sitt fodral och behöll den i mina armar. Jag stängde igen dragkedjan på resväskan och drog upp den från golvet. i min andra hand tog jag tag i min gitarr som var i sitt svarta fodral och skyndade mig ner för trappen. I hallen låg alla skor huller om buller och jag kastade undan ett eller annat par skor för att få tag på mina. Jag nästan kastade mig ut ur dörren för att så fort som möjligt komma ifrån detta helvete. Som tur var så gick bussen fem minuter från mitt hus och den gick 7 gånger i timmen i rusningstrafik så jag behövde inte vänta så länge.

Jag satte mig längst bak på bussen ifall det skulle gå på någon som jag kände, då skulle den personen förhoppningsvis inte se mig. Jag kände av en klump i magen, jag hade aldrig gjort något som ens liknar det här förut. Jag hade äntligen vågat ta steget för att komma ifrån det här. Men det som oroade mig mest nu var hur jag skulle göra när jag kom fram till Arlanda. Hur mycket skulle en flygbiljett kosta egentligen. Innan jag visste ordet av det så stannade bussen vid centralstationen i Stockholm där jag skyndade mig igenom folkmassorna för att ta mig till nästa tåg mot Märsta, jag skulle hoppa av vid upplands Väsby och därifrån ta upptåget och gå av vid Arlanda.

Jag gick genom en lång korridor med min laptop tryggt i min famn och min svarta ryggsäck på ryggen. När jag kom in på flyget hälsade en flygvärdinna på mig med ett fastklistrat leende med extremt vita och perfekta tänder. Jag log åt henne innan jag gick ganska långt bak på flyget. När jag hittat min plats slängde jag upp väskan på en hylla ovanför mig och satte mig närmast fönstret och satte laptopen vid mina fötter. Jag pustade ut, allt hade gått så smidigt. Om jag bara visste hur enkelt det här var så skulle jag gjort det för länge sen. Nu satt jag på ett flyg på väg mot LA och det här skulle definitivt vara mitt största äventyr i hela mitt liv och jag skulle aldrig behöva oroa mig och gömma mig för min pappa. Jag lämnade Manhattan bakom mig och min pappa skulle aldrig hitta mig i LA...

 Första kapitlet, vad tycks ? :D , Kommentera gärna vad ni tycker och om ni tycker det ens är någon idé  att förtsätta! <3 EMY