swagjustinb

ARIANA's POV

Jag hade strosat runt ett tag för att ta in allt som hänt de senaste dagarna, hur allt vart så bra och hur det sedan krossades, innan jag bestämde mig för att äta middag på ett trevligt litet ställe med inte så mycket folk på. Jag hade mina väskor bredvid mig där jag satt i en skinnsoffa och åt på min mat jag beställt. Justin hade försökt att få tag på mig men jag ignorerade hans samtal, jag kunde ändå inte följa med på turnén så det var ingen idé att jag ens lät honom försöka övertala mig. Efter det femte samtalet som jag ignorerat droppade det in ett sms från Justin istället.

"Snälla ring mig, jag måste få veta varför du inte följer med?" jag suckade och tryckte på den gröna luren samtidigt som jag satte mobilen mot örat.

"Varför inte?" var det första Justin sa och jag kunde inte gå miste om besvikelsen i hans röst. "Jag kan inte Justin, Jag måste ha målsmans godkännande, jag har ingen målsman som kan göra det godkännandet åt mig." han blev stum i luren och jag tog det som ett tillfälle i akt att lägga på. Jag la mobilen i ryggsäcken med ljudet avstängt för att slippa höra signal efter signal. Jag kände hur det sjönk ner bredvid mig i soffan och jag suckade tungt, kunde han inte bara inse att jag inte kunde följa med honom, det är jobbigt nog, som om han inte vet att jag verkligen vill följa med , men jag kan verkligen inte hur mycket jag än vill. Jag vände mitt huvud och fick en chock. Jag blev inte bemött av den personen jag trodde. Mina ögon vattnades och jag blev helt stum, vad gjorde hon här. Bredvid mig satt min mamma med en beskyddande are om mina axlar och en underlig blick.

"mamma" fick jag fram och hon drog in mig i hennes famn. "Jag har alltid vakat över dig gumman." jag frös till och släppte taget om henne. "Vad menar du?" fick jag fram och hon log snett mot mig och stök mig beskyddande över armen. " Ända sedan jag såg dig sitta på gatan i LA, när jag hörde din röst, jag visste att det var du, jag gick dit varje dag för att höra din röst. Jag vet varför du stack och jag ville inte förstöra din tid. Men en dag satt du inte på den där parkbänken längre, du var inte där när jag kom för att höra min dotter." mamma tittade plågsamt på mig och jag tittade ner i bordet för att undvika hennes blick. "Vad är det du behöver en målsman till?" sa hon efter en stunds tystnad.

När jag hade berättat hela historien för henne kastade hon sig i mina arma och  blev hur glad som helst. "Men gumman då, såklart du inte ska låta ett sådant tillfälle flyga förbi, ge mig den där Scooters nummer så ska du se att det fixar sig." Jag hade alltid trott att mamma aldrig funnits där för mig, att hon bara tänkte på sitt jobb. Men hon hade vakat över mig på sitt eget sätt och det kändes varmt inom mig att äntligen förstå att min mamma verkligen älskade mig. Jag gav mamma Scooters nummer och hon gick iväg för att få prata ifred.

"Du ska till Justins hotellrum, de stannar en natt till här i LA innan turnén fortsätter. Jag åker för att möta upp Scooter. Lycka till nu min älskade dotter." sa hon innan hon pussade mig på kinden, gav sig av och lämnade mig bakom sig. Jag tittade efter henne och när jag inte såg henne längre tog jag tag i mina saker och gick mede snabba trippande steg mot hotellet.


Chapter 14 ute nu, kommentera vad ni tycker :)