swagjustinb

har haft sjukt ont i huvet i går och idag hela dagen , därav inget chapter! hoppas på ett imorrn ! kommentera!!! xx

"Ariana, om du vill kan du följa med mig och mitt crew på middag ikväll?" sa Justin när Pattie och Scooter hade gått. "Du behöver inte byta om, det du har på dig är perfekt!" sa han och jag nickade, "Ja tack" sa jag och vi reste oss för att åka iväg till Justins hotell.

"Om du ändå kan bo här i LA varför stannar du då på hotell?" frågade jag Justin när vi satt i bilen, han ryckte på axlarna. "Ska jag vara helt ärlig så har jag ingen aning, Scooters idé" Han sa 'Scooter' som om de skulle förklara allt så jag frågade inte mer om det.

"Jag kan vänta här i lobbyn om du vill" sa jag och Justin skakade på huvudet och skrattade, "Haha, var inte löjlig, följ med mig upp" sa han och jag följde villigt med honom till hissen. När hissdörrarna öppnades hördes en melodi, hissmusik, trevligt. Justin klickade på översta våningen, såklart, skulle jag väntat mig något annat av en superstjärna? Jag var väldigt ivrig över att få följa med Justins crew på middag. Det var ganska skönt också att de erbjöd mig att följa med eftersom jag inte har haft tid att samla ihop pengar till mat idag.

"Så varför sjöng du på gatan?" sa Justin mjukt och kollade mig i ögonen när vi åkte upp i hissen.          "Jag tjänade pengar till mat" sa jag tyst och hoppades på att Justin inte skulle höra men självklart gjorde han det. "Va? really? åh, det visste jag inte" sa Justin medlidsamt, "nej, varför skulle du annars ha frågat?" sa jag lite ironiskt och han skrattade. "men varför? Bor du här i LA?" Jag tog ett djupt andetag innan jag svarade. " Nej, jag bor i Manhattan,  just nu bor jag här på ett hotell men har inga pengar kvar." sa jag och ryckte på axlarna åt honom. "Åh, jag är säker på att mitt crew kan fixa ett rum åt dig" sa han medlidsamt men jag skakade på huvudet. "Nej det behövs inte, det funkar ganska bra just nu" sa jag och han nickade osäkert och hissdörrarna öppnades. Precis framför hissdörrarna var en stor dörr och jag kände själv hur jag tappade hakan. Bakgrundsmusiken från hissen hördes fortfarande när vi gick ut, Justin tog fram ett kort ur fickan och touchade den mot handtaket. Ett klickljud hördes och dörren gick upp. Justin gick raka vägen till badrummet och jag blev stående stirrandes i dörren. "Wow" sa jag tyst för mig själv innan jag ruskade på huvudet för att komma tillbaka till verkligheten. Mitt rum var inget jämfört med det här, jag gissar att hela mitt hotellrum sammanlagt var lika stort som hans badrum. Jag gick och satte mig i en av de skinnklädda sofforna och satte på teven.

Efter 20 minuter öppnades badrumsdörren och automatiskt drog jag blicken åt det hållet vilket jag inte skulle ha gjort. Jag vände genast tillbaka ansiktet mot teven och begravde det i mina händer. Det pinsammaste var att Justin troligtvis sett alltihop eftersom jag kunde höra hans skratt.                                 Det enda han hade haft på sig var en vit handuk som han satt löst vid midjan. "Gå bara och byt om!" sa jag till honom när jag fortfarande hörde hans skratt. Jag vågade inte kolla upp igen förrän jag hörde hur en dörr slogs igen.

Förlåt för att jag inte har gett er något chapter på sjukt lång tid! Kände mig särför tvungen att skriva ihop ett jättesnabbt!! FÖRLÅT igen! kommer förhoppningsvis ett till chapteer senare ikväll!! xx
EMY

Jag satt ensam längst fram i publiken och kollade på Justin när han hade sitt soundcheck, jag lyssnade och njöt av hans ljuvliga röst som var så mjuk och så sjukt bra. Jag nynnade med lite till hans musik och kollade på honom lite till innan jag kollade ner i mina papper jag fått av Scooter. Jag skulle sjunga Rolling in the deep, grenade , so sick och några fler.
Scooter och jag hade tidigare idag, gått  igenom vilka låtar jag var säkrast på och det var de låtarna som stod på pappret och som jag skulle sjunga. Jag började sjunga låtarna för mig själv om och om igen innan jag kände en hand på min axel och jag hoppade till. "Din tur tjejen, och förresten... Din röst är amasing" sa Justin och log mot mig. Jag rodnade lite innan jag gick iväg backstage där jag fick en mikrofon och lite info om hur det funkade med ljus och sånt. Jag gick upp på scenen och började sjunga när musiken satts igång.
Det var en helt obeskrivlig känsla att få höra sig själv och titta ut över hela arenan som skulle vara fullsatt imorgon. Jag log och hade så kul under hela tiden och allt gick rätt till med musik och ljuset. När jag gick av scenen möttes jag av Justin som kramade om mig.
"Du är awesome Ariana" sa han glatt och jag kände lyckan inombords. Det betydde så mycket för mig att självaste Justin Bieber står framför mig och säger hur bra jag är på att sjunga. "Tack" sa jag och kände hur det hettade till lite om kinderna, jag var inte den bästa på att ta kritik. "Hey, rodna inte" sa han och skrattade lätt, han tog min hand och vi gick iväg till några soffor där Scooter och någon kvinna satt.
"Det här är min mamma Pattie, mamma det här är Ariana." sa Justin och jag skakade hand med Pattie.
"Jag ser att ni två kommer bra överens, bra" sa Scooter och log. "Jag hörde din soundcheck och din röst är helt underbar" sa Pattie och log mot mig. Gosh kan inte alla sluta säga så jag kan inte ta mer snart. "Åh, tack" sa jag bara och satte mig ner i andra soffan bredvid Justin. "Hur har du lärt dig att sjunga sådär?" sa hon sedan,    
"Jag har lärt mig själv anar jag." sa jag och log lite prövande mot Pattie som såg lite förvånad ut.            
"Jag hittade henne när hon satt på en parkbänk här i La, hon sjöng och spelade på sin gitarr." sa Scooter stolt och jag kände hur jag började rodna igen, det var så pinsamt. Jag försökte gömma ansiktet i mina händer men Justin tog bort dom hela tiden, jag blev lite irriterad men sa inget. "Really! vilken tur vi hade " sa Pattie och skrattade. "Åh, turen är på min sida" sa jag och hon log mot mig. Jag hade en bra känsla i magen om att Pattie gillade mig vilket kändes rättskönt.

Kände mig tvungen att lägga upp ett nytt chapter så skrev ihop det jättesnabbt och hoppas att ni gillar det!!!! PUSS !

Det verkade som om Scooter visste mer om vad jag skulle göra egentligen , såklart. Han visade mig hur allt skulle gå till och att jag skulle agera som förband till en person som skulle uppträda här imorgon. Jag gick ut på scenen och bara snurrade runt och skrattade av lycka. Jag avbröts av ett skratt och jag stannade på en gång och vände mig sakta om för att se vem det var. När jag såg vem det var tappade jag nästan hakan men kom på mig på en gång, rätade på mig och log.

"Hey, jag är Justin. Du måste vara Ariana" sa ingen mindre än Justin Bieber! Han kunde mitt namn och jag hade inte ens träffat honom innan. Jag var ingen Belieber eller så, men alla vet väl vem Justin Bieber är.  "Hej, ja, det är jag" sa jag och log gulligt mot honom. Min mage pirrade lite och jag kollade ner i marken. "Då kommer du att uppträda med mig imorgon" sa han och gick fram mot mig och kramade om mig som var helt oförbredd på kramen. Vi stod på scenen och det var bara vi två i arenan. Alla personerna var backstage förutom jag och Justin.

"Scooter sa till mig att han hittade dig spelandes på gatan igår?" sa Justin, usch det lät som om jag var hemlös eller något men jag var glad att Scooter hade pratat med Justin om mig.

"Hah , det låter så fel, men ja typ" sa jag och han såg lite förvånad ut innan han log igen och satte sig vid scenkanten. Jag följde hans råd och satte mig bredvid honom så att som jag lät benen dingla över kanten.

"Jag sjöng och spelade på min gitarr och sen slutade jag spela en stund och Scooter stod bakom mig." sa jag och kollade ner på mina skor. Det skulle vara pinsamt att berätta att jag spelade för att få ihop pengar, så jag hoppade över den infon.

"Det var bra att han hittade dig, Annars hade vi aldrig träffats " sa han och det hördes på på hans röst att han log. Jag kände av pirret i magen när han sa det, jag kollade upp från golvet och log tillbaka mot honom.

Mer hann vi inte prata innan Scooter avbröt oss. "Okey lovebirds! kom igen, det är soundcheck för imorgon."  Justin sprang mot Scooter och låtsades boxa ner honom för det han sa och jag följde efter dom backstage.

Okej,, chapter 7 ute! låt mig se lite kommentarer här va! Första mötet med Justin ! :P awesome! xx

Jag vaknade av ett irriterande tjutande från min mobil, det var alarmet som jag ställde in igår vilket betyder att klockan är halv 9 på morgonen. Jag stönade högt och satte mig upp i sängen och gnuggade mig i ögonen. Jag gick till badrummet och borstade tänderna, det värsta jag vet är äcklig morgon andedräkt. Det var lite skrämmande att jag hade gjort mig så hemmastadd här. Eftersom att jag aldrig bott någon annan stans än på det här hotellet här i Los Angeles så kändes det som mitt hem. Dock så var det inte så stort, ett av de minsta rummet på hotellet som bara bestod av ett sovrum som hela sängen nästan tog upp, en hall som satt ihop med sovrummet och ett  litet badrum, men det funkade bra ändå.

Jag klädde på mig ett grått linne, en rosa gullig tyllkjol och massa accessoarer och borstade igenom håret och lät det hänga över axlarna som det var innan. Jag var glad att blåmärket på axeln inte syntes längre, när det var som värst kunde jag verkligen inte ha linne på mig, det var alldeles för tydligt. Jag tog upp min mobil och gick vant ner till hotellfrukosten.

Jag hade precis borstat tänderna efter frukosten när min mobil plingade till, jag tog upp den och kollade vem det var ifrån , Scooter Braun.

"Jag är utanför om 10 minuter, en svart Range Rover!"

Jag struntade i att svara och istället satte jag på mig skorna och gick ner för att sätta mig i lobbyn. I receptionen satt samma tant som satt där när jag kom hit för första början. Hon log milt mot mig när hon såg att jag kollade mot henne och jag log tillbaka. Fem minuter senare gick jag ut och precis då körde det in en svart Range Rover en liten bit bort. Jag började gå mot bilen och såg att Scooter hoppade ut och kollade efter mig. När jag kommit närmare såg han mig och jag vinkade lätt mot honom.

"God morgon, hoppa in" sa han och jag hoppade in i passagerarsätet.

"så, ska ske det bli roligt?" frågade han och jag nickade samtidigt som jag kollade ut över LA. Det var väldigt vackert här. Vi satt tysta ett tag innan Scooter bröt tystnaden.

"Så, du är väl inte härifrån va? vart är du ifrån?" frågade han och jag log lite.

"Jag är från Manhattan men reste hit för två veckor sen." sa jag och han nickade lite för sig själv.

"Är du här ensam eller är du med en kompis eller nått?" han svängde upp vid något som liknade en bakväg in till den stora arenan.

"Nej, jag är här ensam. Det är väl lite ensamt ibland men det funkar!" svarade jag samtidigt som jag öppnade dörren och hoppade ut. När vi kom in i arenan följde jag bara efter Scooter som en liten hundvalp. Han hälsade på alla och stannade ibland för att prata och presentera mig för någon.  Efter ungefär en halvtimmes av fixande med andra saker visade Scooter mig ini i ett rum med massa kläder hängandes på en ställning längs väggen framför mig och två personer stod och diskuterade om kläderna. "Ariana, det här är Ryan Good och Stacey Mclover, de kommer att vara dina stylister nu." sa han och jag möttes av två leenden. Jag skakade hand med båda innan de började diskutera kläderna med mig.

"Vi båda håller med om att du borde ha på dig en klänning, skulle du känna dig bekväm i det?" sa Ryan och jag nickade mot båda två. Stacey tog fram en gullig klänning, toppen var rosa och kjolen var röd. Jag kände hur uppspelt jag var över det här, det var nästan helt otroligt. I går satt jag på en parkbänk med min gitarr och idag står jag och provar kläder som en kändis, så coolt!

"Testa den här, den kommer att bli så cool till ditt hår" sa Stacey och log innan hon puttade in mig bakom ett skynke där jag bytte om till klänningen. Jag stod och beundrade mig själv i en spegel som fanns bakom skynket innan jag slutligen visade upp mig för Ryan och Stacey som båda gjorde tummen upp.

"Det där är klänningen, tycker du inte de?" sa Stacey och jag skrattade innan jag svarade.

"Ja, den är väldigt söt." det bubblade i magen av förväntan över det här, klänningen satt perfekt och den var verkligen hur gullig som helst.

"Borde jag ta av mig den nu?" frågade jag tveksamt och Stacey nickade samtidigt som hon sa.

"Ja, du kan ge den till mig när du tagit av den."

Jag gick åter igen in bakom skynket och drog av mig klänningen, jag tog på mig mina vanliga kläder igen och gav Stacey klänningen som stoppade in den i ett svart fodral innan hon hängde den på en enskild ställning. Vi satte oss i en liten soffgrupp som var i ett hörn av rummet och pratade i kanske en timme innan Scooter kom in och frågade om jag kunde följa med honom och självklart kunde jag det, jag skulle inte direkt sagt nej. Allt kändes så overkligt att jag inte ens tänkt på vad jag skulle framföra för låt eller hur det skulle gå till.

Nu var jag faktiskt snäll o laddade upp chapter 6 även fast jag inte hade fått så många kommentarer jag sa :P såå KOMMENTERA !! :) EMY

När jag kom fram till hotellet bestämde jag mig för att ta en välbehövd dusch. Jag tog med mig matchande rosa underkläder in till badrummet och hoppade in i duschen. När jag duschat klart satte jag upp håret i en turban och startade min dator. Jag hade inte ens startat den under de två veckor jag har vart här så det kändes väldigt befriande. Det första jag gjorde var att gå in på facebook, jag hade inte ens vart inne på facebook med min iphone, rädd för vad alla hade skrivit.                            Jag hade fått många oroliga mail och 50 nya händelser. De flesta händelser var från Aimee som hade kommenterat och skrivit i loggen minst 1000 gånger kändes det som. Jag valde att inte svara på några frågor alls eftersom jag vet att pappa brukar kolla upp mig genom facebook och jag vill inte ta några risker nu när allt går så bra här. Los Angeles var verkligen staden för mig kändes det som, som om jag aldrig skulle tillbaka till Manhattan. Jag ska stanna här i LA och tillslut kanske till och med köpa en egen lägenhet. Jag log åt tanken, ingen mer pappa. Jag skrattade för mig själv och fortsatte sedan hålla på med datorn i en timme till. Jag kollade runt på twitter också, jag kände inte för att logga in på skype nu, bara massa jobbiga frågor så jag hoppade över det och stängde av datorn istället.       Det har verkligen vart en enormt bra dag, första riktiga måltiden på två veckor plus att jag ska få uppträda i någon arena här i LA. Det har alltid vart min dröm. Mitt i allt tänkande plingade min mobil och jag höll andan medan jag sträckte mig efter telefonen. Det hade blivit en reflex sen samtalet från pappa. Jag andades ut när jag såg att det stod "Scooter Braun" på skärmen. Jag blev genast ivrig istället och öppnade sms:et.

"Hej Ariana, Jag hoppas du är ledig imorgon för du ska prova ut kläder till ditt uppträdande //Scooter"

Jag blev genast ivrig och knappade snabbt in ett svar.

"Ja, jag är ledig hela dan! vilken tid? /Ariana" skrev jag och satt tålmodigt med mobilen framför mig i väntan på svar. Det var helt tyst i hotellrummet tills min mobil plingade till igen.

"Jag hämtar upp dig 10am, vart bor du?"

"perfekt! jag är på 'solty hotel' " skrev jag snabbt tillbaka innan jag la ifrån mig telefonen och gick in i badrummet för att ta bort handduken från håret och satte i mousse och silkesdroppar innan jag kammade igenom håret och gick och la mig i den inbjudande sängen.

Jag somnade med ett leende på läpparna. Imorgon skulle bli perfekt!

Chapter fem ute! FÖR ETT TILL CHAPTER VILL JAG HA MINST 3 KOMMENTARER!

Jag har nu vart här i två veckor, dagarna gick och alla såg likadana ut. Jag vaknade på morgonen, gick till hotellfrukosten, sedan tog jag med min gitarr ut och spelade på den samtidigt som jag sjöng. Där kunde jag sitta i några timmar tills jag fått ihop pengar till mat och för att betala några extra dagar på hotellet jag bodde på. Pappa hade inte ringt mig eller ens sms:at sen samtalet han skrek åt mig, vilket var skönt men ändå lite oroväckande. Jag vet att han inte har gett upp om att hitta mig, inte ännu. Och här sitter jag på gatan och spelar och sjunger bland glada människor. Ingen här vet om varför jag egentligen sitter här varenda dag. Inte en enda person, och det har funkat väldigt bra hittills.

Jag hade precis kommit fram till den nu alltför välbekanta parkbänken och satte mig ner, det var lite kyligare idag än någon av de andra dagarna så det var inte lika mycket folk ute på gatorna. Jag slängde mitt röda hår bakom axeln och tog fram gitarren. Efter tre timmar hade jag fått ihop pengar, men inte mycket, det skulle knappt räcka till en liten smörgås på Subway. Jag suckade och tog en liten paus då jag bara satt där och kollade ut över gatorna.

"Hey, varför slutade du?" hörde jag en mansröst bakom mig. Jag stelnade till och vände mig sakta om till där jag hade hört rösten ifrån. Jag blundade och öppnade sakta ögonen rädd över vad jag skulle få se. Jag kände hur stenen lättade från bröstet och jag pustade ut. Mannen som hade pratat med mig la ner väldigt mycket pengar i mitt gitarrfodral, mer än vad jag redan hade där i innan han öppnade munnen för att prata igen.
"Så, varför slutade du?" sa han. "Jag vet inte." var det enda jag fick fram. 
Mannen sträckte fram sin hand mot mig. "Jag är Scott Braun men du kan kalla mig Scooter, och du är?" jag log lite åt hans namn, det var faktiskt lite komiskt att hans förnamn var mitt efternamn.
"Åh, jag heter Ariana Scott" sa jag och han började också att le när han hörde mitt efternamn. "Ditt efternamn är riktigt snyggt." sa han och jag skrattade lite. Han satte sig ner bredvid mig på parkbänken och knäppte ihop sina händer som han lutade mot ena sitt lår.

"Du är väldigt talangfull för att vara så ung" sa han och jag tackade honom lite blygt. innan han fortsatte. 
"Jag försöker komma på vad du gör här på gatan istället för att sjunga i en stor arena?" sa han och kollade på mig. "Mitt liv är väldigt.... komplicerat" sa jag och han tittade undrande på mig.      
 "Jag har ett litet erbjudande åt dig, om du vill såklart. " sa han och jag nickade åt honom för att uppmana honom till att fortsätta.
"Jag letar efter någon som kan göra ett uppträdande i en stor arena, inte så långt härifrån. Jag vet att du skulle passa perfekt, du får förstås väl betalt."
jag tittade på honom som om han menade allvar och nickade ivrigt. Han bjöd mig på middag så vi kunde prata mer om det och han fick mitt mobilnummer och jag hans ifall det var något.

Jag traskade på väg hem till hotellet med min gitarr i vänstra handen och ett flin på läpparna. Det jag alltid hade velat var att stå på en scen, men jag har aldrig fått chansen på grund av min pappa som är som han är. Den här dagen var verkligen speciell och den ska jag komma ihåg.

Fjärde kapitlet uppe!! Jag vill ha kommentarer för at lägga ut femman!! <3

Min första dag i LA och jag är nästan helt pank, det här började ju bra. Jag gick ut från hotellet och möttes av solens strålar som stack till i ögonen. Jag hörde musik såg hur en tjock gubbe med trasiga kläder satt på andra sidan gatan med sitt dragspel och fodralet till dragspelet framför sig för att man skulle lägga ner lite pengar åt honom. Jag fick precis världens grymmaste idé och sprang tillbaka in till hotellet och till mitt rum. Jag tog snabbt upp min gitarr från golvet och kände att det här kanske skulle bli en lyckad dag ändå.

Jag behövde inte gå så långt för att komma till själva city, jag satte mig på en parkbänk vid en liten fontän och började spela på gitarren och sjunga. Jag satt där och sjöng i flera timmar och det hade verkligen blivit en folksamling runt mig nu. Folk klappade händer och hela tiden slank det ner mer pengar i gitarrfodralet som låg framför mig.

 
(tänk annan bakgrund)

Klockan började närma sig 5 på eftermiddagen och jag kände hur hungern tog över. Jag tackade alla som fortfarande stod kvar och jag fick komplimanger av små barn som skrattade och lekte. Jag packade ihop min gitarr och satte pengarna i ett av facken i gitarrfodralet innan jag gick iväg till närmaste Subway.  Jag hade precis ätit färdigt min macka när jag kände hur det vibrerade i fickan. Jag tog upp min iphone och såg att jag fått ett sms från Aimee. Aimee har vart min bästa kompis sen jag började skolan och jag kände ett stygn av skuld när jag läste hennes sms. Hon hade ingen aning om vart jag var eller vad jag gjorde nu. Och det var så jag ville ha det. Hon fick inte veta något ifall min pappa skulle fråga ut henne slapp hon ljuga, eller så slapp det slinka ut ur hennes mun i ren rädsla vart jag var. Jag skickade snabbt ett sms tillbaka.                                                                                         
"Jag är ledsen. Det är bäst om du inte vet vart jag är. Både för dig och mig. Men glöm aldrig, jag älskar dig . /Ariana xx"

Det tredje kapitlet uppe! några kommentarer för ett till kapitel :)) xx
Förresten så kan ni följa bloggen på bloglovin nu! kolla till vänster och följ! SNÄLLA <3

Jag tog första steget ut från LAX som flygplatsen i Los Angeles heter, ut mot en ny verklighet, ut mot mitt nya liv. Så fort jag kom ut kände jag hur värme slogs emot mig. Folk rusade åt olika håll, vissa stod och kramade om varandra som om de inte träffats på evigheter. Jag kände mig ensam , väldigt ensam jag hade ingen, alla runt om mig skrattade, pratade med vänner och familj, jag var mitt i allt. Det här kanske skulle bli jobbigare än vad jag trodde.

Jag drog min väska efter mig och gick runt på Los Angeles gator i hopp om att hitta ett relativt billigt hotell, i alla fall något billigt rum att stanna på några nätter framöver. Det hade blivit väldigt tyst runt om mig och det enda som hördes var hjulen som rullade mot den ojämna asfalten. Solen hade börjat gå ner, det blev mörkare och mörkare runt om mig och jag kände en lätt vindpust komma mot mig som fick mig att rysa till. Lite längre fram såg jag en svagt lysande skylt som det stod hotel på. Jag skyndade på mina steg och tillslut stod jag framför ett par glasdörrar som automatiskt öppnades när jag kom närmare. Försiktigt klev jag in i lobbyn och möttes av ett varmt leende, en gammal dam stod vid receptionen och nickade välkomnande mot mig.

"Hur kan jag hjälpa till?" sa hon vänligt med en knarrande bas i rösten , som om hon var en gammal rökare. "Jag ska stanna här i några dagar, bara jag, så en person." sa jag och hon tog blicken från mig till datorn och knappade in lite saker innan hennes blick mötte min igen.

"Hur många dagar stannar du?" jag kände en klump i magen när hon sa det, jag ville inte stanna här mer än nödvändigt. "jag tror... fyra kanske ?" sa jag tveksamt och hon nickade. Jag gav henne pengar för det de kostade och jag fick ett kort som var nyckeln till mitt rum. Kortet var svart och det stod no.28 på det vilket var mitt rumsnummer.

Så fort jag kom innanför dörrarna slängde jag mig i sängen utan att ens bry mig om att byta om eller att packa upp min väska.

Jag vaknade av ett irriterande plingande ljud som vägrade sluta. Efter ett tag insåg jag att det var min mobil och fick lite panik, vem kan det vara? Jag slängde mig mot min ryggsäck och drog upp min vita iphone, utan att kolla på vem det var som ringde svarade jag så snabbt som möjligt vilket jag inte skulle ha gjort.

"ARIANA,VART ÄR DU? JAG HAR FÖRSÖKT FÅ TAG PÅ DIG I TIMMAR! DU KOMMER HEM NU OMEDELBART UNGA DAM! OCH DU VILL INTE ENS TÄNKA PÅ HUR MYCKET STRYK DU KOMMER FÅ NÄR DU KOMMER HEM!" han hade rätt jag ville inte ens tänka på hur mycket styr jag skulle få, jag skulle få så mycket stryk att jag inte kunde visa mig i dagsljus på månader utan att folk skulle börja viska om mig. "Du hittar mig aldrig" var det enda jag sa,  tog ett snabbt beslut genom att klicka honom och sedan blockera honom från att ringa mig igen. Han kommer säkert hitta på något annat sätt att få tag på mitt nummer men det räcker i alla fall för stunden. Jag kollade på klockan som visade 8.00am. Jag bestämde mig för att göra ordning mig och sen gå mot hotellfrukosten som inte var så lockande egentligen men min mage kurrade hjälplöst efter mat och jag hade inte pengar till annat.

Andra kapitlet uppe! kommentera för ett till idag! jag ser ju statistiken så någon kan väl kommentera!? PUSS xx

Jag strök min vänstra hand över min högra axel, det ömmade fortfarande men inte lika farligt som för några dagar sen. Blåmärket syntes tydligt och var nog inte de enda som syntes på min kropp.  Jag inspekterade mig själv i helfigursspegeln på mitt rum. jag hade på mig matchande lila underkläder och min kropp var solbrun. Men här och var på den solbruna kroppen såg man tydliga blåmärken och blödande sår som snart skulle läka ihop och bli ett litet ärr som bara syntes om man kollade riktigt nära. Tankarna som jag haft i mitt huvud de senaste dagarna flög omkring i mitt huvud och det var svårt att tänka på annat. Jag drog fram min resväska under sängen och började slänga ner de allra nödvändigaste. De gällde att vara snabb och hinna ge mig iväg innan pappa skulle komma hem från jobbet. Jag ville inte ens tänka på vad som skulle hända om han såg vad jag höll på med. Jag slängde ner några outfits som jag gillade och alla mina favoritskor, det slank även ner några klänningar och klackskor bland vardagskläderna. Jag ställde mig upp och tittade runt i rummet. Tapeterna hade jag inte bytt sen vi flyttade hit för fem år sen och det rosa blommönstret satt fortfarande där och på vissa ställen var det lite avrivet. Jag packade ner lite pengar, mitt pass och mobil i en ryggsäck. Jag klädde på mig ett par jeans, ett grått linne och min favorittjocktröja. Jag satte upp en rosett i mitt redan lockiga hår sen gårdagen.  Jag suckade tungt och kände hur jag fick ett litet leende på läpparna vilket jag inte har haft på länge, nu bär det av och ingen eller inget kan stoppa mig. Min blick fastnade på min rosa laptop som jag genast packade in i sitt fodral och behöll den i mina armar. Jag stängde igen dragkedjan på resväskan och drog upp den från golvet. i min andra hand tog jag tag i min gitarr som var i sitt svarta fodral och skyndade mig ner för trappen. I hallen låg alla skor huller om buller och jag kastade undan ett eller annat par skor för att få tag på mina. Jag nästan kastade mig ut ur dörren för att så fort som möjligt komma ifrån detta helvete. Som tur var så gick bussen fem minuter från mitt hus och den gick 7 gånger i timmen i rusningstrafik så jag behövde inte vänta så länge.

Jag satte mig längst bak på bussen ifall det skulle gå på någon som jag kände, då skulle den personen förhoppningsvis inte se mig. Jag kände av en klump i magen, jag hade aldrig gjort något som ens liknar det här förut. Jag hade äntligen vågat ta steget för att komma ifrån det här. Men det som oroade mig mest nu var hur jag skulle göra när jag kom fram till Arlanda. Hur mycket skulle en flygbiljett kosta egentligen. Innan jag visste ordet av det så stannade bussen vid centralstationen i Stockholm där jag skyndade mig igenom folkmassorna för att ta mig till nästa tåg mot Märsta, jag skulle hoppa av vid upplands Väsby och därifrån ta upptåget och gå av vid Arlanda.

Jag gick genom en lång korridor med min laptop tryggt i min famn och min svarta ryggsäck på ryggen. När jag kom in på flyget hälsade en flygvärdinna på mig med ett fastklistrat leende med extremt vita och perfekta tänder. Jag log åt henne innan jag gick ganska långt bak på flyget. När jag hittat min plats slängde jag upp väskan på en hylla ovanför mig och satte mig närmast fönstret och satte laptopen vid mina fötter. Jag pustade ut, allt hade gått så smidigt. Om jag bara visste hur enkelt det här var så skulle jag gjort det för länge sen. Nu satt jag på ett flyg på väg mot LA och det här skulle definitivt vara mitt största äventyr i hela mitt liv och jag skulle aldrig behöva oroa mig och gömma mig för min pappa. Jag lämnade Manhattan bakom mig och min pappa skulle aldrig hitta mig i LA...

 Första kapitlet, vad tycks ? :D , Kommentera gärna vad ni tycker och om ni tycker det ens är någon idé  att förtsätta! <3 EMY

Jag heter Ariana Scott och är 16 år. Jag bor i Manhattan med min pappa Brian Scott och min mamma Sally Scott. Min mamma är nästan aldrig hemma då hon reser mycket med sitt jobb vilket gör att jag ofta bor med bara pappa. Min pappa slår mig väldigt ofta. Inte varje dag, men när han tycker jag har gjort något dåligt eller kommit hem för sent på kvällarna, det är då han slår till. En som alltid stöttar mig är min bästa vän Aimee. Vi har vart kompisar sen vi började skolan och har hållit ihop sen dess.

Jag har länge funderat på hur jag ska få mitt liv bättre och önskar inget hellre än att få leva som en normal tonåring utan att slippa gömma kroppsdelar där sår ännu inte läkt igen.

Det var lite om mig , Ariana Scott xx