swagjustinb

Jag har nu vart här i två veckor, dagarna gick och alla såg likadana ut. Jag vaknade på morgonen, gick till hotellfrukosten, sedan tog jag med min gitarr ut och spelade på den samtidigt som jag sjöng. Där kunde jag sitta i några timmar tills jag fått ihop pengar till mat och för att betala några extra dagar på hotellet jag bodde på. Pappa hade inte ringt mig eller ens sms:at sen samtalet han skrek åt mig, vilket var skönt men ändå lite oroväckande. Jag vet att han inte har gett upp om att hitta mig, inte ännu. Och här sitter jag på gatan och spelar och sjunger bland glada människor. Ingen här vet om varför jag egentligen sitter här varenda dag. Inte en enda person, och det har funkat väldigt bra hittills.

Jag hade precis kommit fram till den nu alltför välbekanta parkbänken och satte mig ner, det var lite kyligare idag än någon av de andra dagarna så det var inte lika mycket folk ute på gatorna. Jag slängde mitt röda hår bakom axeln och tog fram gitarren. Efter tre timmar hade jag fått ihop pengar, men inte mycket, det skulle knappt räcka till en liten smörgås på Subway. Jag suckade och tog en liten paus då jag bara satt där och kollade ut över gatorna.

"Hey, varför slutade du?" hörde jag en mansröst bakom mig. Jag stelnade till och vände mig sakta om till där jag hade hört rösten ifrån. Jag blundade och öppnade sakta ögonen rädd över vad jag skulle få se. Jag kände hur stenen lättade från bröstet och jag pustade ut. Mannen som hade pratat med mig la ner väldigt mycket pengar i mitt gitarrfodral, mer än vad jag redan hade där i innan han öppnade munnen för att prata igen.
"Så, varför slutade du?" sa han. "Jag vet inte." var det enda jag fick fram. 
Mannen sträckte fram sin hand mot mig. "Jag är Scott Braun men du kan kalla mig Scooter, och du är?" jag log lite åt hans namn, det var faktiskt lite komiskt att hans förnamn var mitt efternamn.
"Åh, jag heter Ariana Scott" sa jag och han började också att le när han hörde mitt efternamn. "Ditt efternamn är riktigt snyggt." sa han och jag skrattade lite. Han satte sig ner bredvid mig på parkbänken och knäppte ihop sina händer som han lutade mot ena sitt lår.

"Du är väldigt talangfull för att vara så ung" sa han och jag tackade honom lite blygt. innan han fortsatte. 
"Jag försöker komma på vad du gör här på gatan istället för att sjunga i en stor arena?" sa han och kollade på mig. "Mitt liv är väldigt.... komplicerat" sa jag och han tittade undrande på mig.      
 "Jag har ett litet erbjudande åt dig, om du vill såklart. " sa han och jag nickade åt honom för att uppmana honom till att fortsätta.
"Jag letar efter någon som kan göra ett uppträdande i en stor arena, inte så långt härifrån. Jag vet att du skulle passa perfekt, du får förstås väl betalt."
jag tittade på honom som om han menade allvar och nickade ivrigt. Han bjöd mig på middag så vi kunde prata mer om det och han fick mitt mobilnummer och jag hans ifall det var något.

Jag traskade på väg hem till hotellet med min gitarr i vänstra handen och ett flin på läpparna. Det jag alltid hade velat var att stå på en scen, men jag har aldrig fått chansen på grund av min pappa som är som han är. Den här dagen var verkligen speciell och den ska jag komma ihåg.

Fjärde kapitlet uppe!! Jag vill ha kommentarer för at lägga ut femman!! <3