chapter 15. The future belongs to me
JUSTIN's POV
Jag satt på sängen i mitt hotellrum och zappade mellan kanalerna samtidigt som jag kände mig deppig över att jag precis förlorat efter en av de bästa röster jag nånsin haft som förband. Hon hade tydligt visat att hon inte skulle följa med under några omständigheter och jag har gett upp. Jag vet att Scooter skulle hitta ett nytt förband, men det kunde inte bli lika bra som Ariana. Hon hade bemött publiken med sådan glädje, sådan storm, kört på vad hon trodde och inte visat några tecken alls på orolighet. Hon var perfekt. Jag skakade av mig tankarna och reste på mig för att ta en dusch.
Duschen hjälpte mig att rensa tankarna och jag kände mig som ny igen. Jag blåste håret, satte på mig ett par mjukisbyxor och en keps innan jag lämnade badrummet för att mötas av en shock. Jag blinkade några gånger innan jag verkligen insåg att det lysande röda håret och bländande vit leendet och de bruna ögonen, allt det verkligen var framför mig. "Förlåt Justin för att jag inte gav det en chans" kom det ut ur hennes mun och jag kramade om henne i en välkomnande chest.
ARIANA's POV
"Varför kunde du inte vara med i mitt crew från början?" vi hade förflyttat oss till soffan med en varsin läsk och massa chips. Ingen av oss var så intresserade av filmen som visades på tv utan vi satt och pratade med varandra. Jag blev plötsligt nervös och visste inte hur mycket jag skulle berätta. Jag kom på mig själv med att tänka ut olika ursäkter i huvudet innan jag kom på att jag faktiskt var en del av justins crew nu, vi kommer att vara med varandra under en lång tid och då funkar det inte om jag ska hålla på och ljuga. "Jag är 16 år" Justin tittade oförstående på mig, "och?" han nickade åt mig att fortsätta. Jag började om i mitt berättade med en skakig röst, "Jag kom till LA av en anledning Justin. Jag bodde i Manhattan med min mamma och pappa, eller mest min pappa, mamma var bara hemma någon gång i månaden. Hon reser väldigt mycket med sitt jobb. Jag hade underbara vänner som jag lämnade bakom mig när jag reste hit." jag stoppade en stund för att ta några lugnande skakiga andetag. "Varför åkte du hit då?" Justin såg förvirrad men ändå förstående ut på något sätt.
"Kom jag ska visa dig något." Jag drog med Justin in i badrummet och drog upp dimmern på högst så det var äckligt ljust där inne. Justin stod framför mig och blev lite förvånad när jag drog av mig tröjan framför hans ögon innan han drog efter andan. "Vem har gjort allt det här?" frågade han samtidigt som han löst drog sina fingrar över ärr och dunkna blåmärken på revbenen som sedan spred sig ut över ryggen. "Min pappa är ingen att lite på" sa jag tyst och kände hur tårarna var påväg. "Förstår du Justin, jag hade ingen jävla person som kunde skriva under de där papperna som Scooter hade." Tårarna brast ut och Justin drog mig in i sin famn och strök mig över min nakna rygg.
"Men, hur kan du följa med på touren då?" viskade han lugnt. Jag berättade för honom om mamma och han log milt mot mig när jag berättat klart. "Kom vi går och lägger oss, imorgon flyttar vi våra saker till bussarna och åker vidare till San Fransisco." Jag log mot honom innan jag gick för att byta om till sovkläder och gick och la mig.
kommentera vad ni tycker! jag har prao och konfa och dans och hästen, allt på en gång nu för tiden så det är svårt att hinna ikapp ed skrivandet ibland! förlåt! pusss
Jätte bra har längtat efter detta :-) ett till !!!!
Grymt bra skrivet. Och som alla andra JB - Noveller jag läser, så älskar jag alla! Men jag skulle gärna vilja ha längre chapter, om de går? och om du orkar? Och som sagt, grymt bra skrivet! :)<3