swagjustinb

Det är nu det gäller, jag tittar nervöst runt om mig och tar in ett djupt andetag och jag känner enhand ta ett stadigt tag om min axel för att vända mig om. " Du är grym Ariana" med de orden från Scooter gick jag ut på den mörka scenen som långsamt tonades ljusare, skrik och ljus omringade mig och trängde in i mitt huvud. Jag skakade av mig all nervositet och tog bestämda steg till mitten av scenen och höjde micken till munnen. "hur mår ni LA?" skrek jag ut med skratt i rösten, ljuden runt om mig blev om möjligt ännu högre och jag skrattade till i mikrofonen innan jag började prata igen.                                              
"Jag heter Ariana Scott och det är en ära att stå på den här scenen idag, hoppas ni gillar det." med de orden hörde jag hur bakgrundsmusiken började och jag njöt av stunden på scenen. Det är detta jag alltid har drömt om, stå på en av de största scenerna av en anledning, jag hade blivit utvald av scooter och bara det var en ära.

Jag tackade publiken och gick in bakom scenen där jag blev bemött av kramar från alla håll och hur folk berömde mig för min röst.

"Lycka till" skrek jag efter Justin när han sprang ut mot scenen och det blev hysteriskt ute i arenan, jag stod bakom scenen och kunde inte slita blicken från Justin, det var en helt otrolig upplevelse. Efter jag stått där i ungefär en timme knackade någon på min axel och jag vände mig om och möttes av scooters varma leende. "Jag skulle behöva prata med dig, har du tid eller är du för uppslukad av lillgrabben där ute?" skämtade han till det,  jag skrattade mot honom och nickade. Jag följde efter Scooter till ett rum som såg ut som ett vardagsrum med tv och soffor. Jag satte mig ned i soffan mittemot honom och väntade nervöst på vad han skulle säga, jag kunde inte tyda hans ansikte vilket var lite skrämmande. "Vi vill verkligen ha kvar dig här i vårt crew, att du ska agera som ett förband åt Justin under hans turne." jag nickade, osäker på vart han ville komma. "så jag skulle behöva prata med någon av dina föräldrar eftersom du fortfarande inte har fyllt 18." nu var det kört, det var roligt, men det var once in a lifetime och jag får ta det som det är. Jag kände hur en tyngd sköljde sig över mina axar och jag kände mig deppigare än nånsin. fan. Jag kollade ner mot golvet och skakade löst på huvudet. "Är något fel?" hörde jag Scooter förvånade röst säga. "Jag är ledsen, jag kan inte, det är nog över för min del." sa jag och med de orden ställde jag mig upp och gick med bestämda steg ut från rummet vi satt i och in i logen. Jag bytte snabbt om innan jag skrev en lapp åt Justin som jag lämnade på ett litet bord vid soffan innan jag lämnade arenan bakom mig för att strosa ut på LA's gator lunkande tillbaka till hotellet. Det var inte alls långt och jag plockade snabbt ihop mina saker och gav mig iväg.

JUSTIN's POV:

Publiken var helt grym och jag kände hur svetten rann nerför nacken av all värme  från strålkastarna som lös upp hela scenen och jag hade dansat så värmen bara steg runt om mig. Med jämna mellanrum drog jag blicken mot backstage och såg Ariana stå som hypnotiserad och gungade med i musiken. Jag såg hur Scooter kom upp bakom henne och hur hon följde efter honom, han skulle berätta nyheten och jag kunde knappt vänta tills jag får höra hur hon reagerade.

Konserten var över och jag gick in till min loge med en gång för att hoppas få prata med Ariana. Det första jag såg när jag kom in i rummet var en rosa liten lapp som det var skrivet Justin på med gulliga bokstäver, jag vände genast lappen för att se vad som stod.

Jag vill tacka för den här underbara tiden på scenen ikväll.

Det var det bästa som nånsin hänt mig i mitt liv.

Jag hoppas att vi stöter på varandra snart igen.

Bästa önskningar , Ariana !

Längst ner på pappret under texten hade hon gjort ett sött litet hjärta och jag förstod inte vad hon menade med brevet, hon skulle ju följa med på turnén, vad hade gått snett? Det var väl det Scooter skulle berätta för henne. Jag la ner lappen i fickan och rusade ut till Scooter.

"Vart fan är Ariana?" frågade jag anklagande. "Hon gjorde ett val, jag kan inte tvinga någon." sa Scooter och höll upp händerna framför sig som för att försvara sig själv. Jag kände hur chocken inom mig gick över till besvikelse och jag gick genast in i min loge för att leta reda på min mobil. Hur kunde hon bara tacka nej sådär? Det korta meddelandet hon hade lämnar frustrerade mig bara ännu mer.

nu fick ni lite av Justins POV också :)
*Vad tyckte ni om de? vill ni ha mer ur Justins pov eller inte?